CILLA JAHN
Årets Stockholmska 1996

Energi, entusiasm, engagemang och envishet.
Konst, kultur, kunskap, kreativitet och känsla.

Det är begrepp att förknippa med årets stockholmska, Cilla Jahn.

Hon belönas för att ha genomfört sin ide med Millesskulpturen "Gud Fader på Himmelsbågen" och för många års arbete att ordna konstnärlig utsmyckning i bostads- och kontorsområden.


Cilla Jahns uppenbarelse blev Gud Fader på Himmelsbågen

En solig oktoberdag 1991 åkte Cilla Jahn ut till Millesgården för att leta efter "något som kunde passa någonstans". En skiss, något bortglömt, som kunde bli till glädje för fler. Det som hon hittade i samlingarna inomhus var för dyrt för de bostadsområden, kontor och offentliga platser hon hade i tankarna och tillsammans med dåvarande museichefen Carl-Gustaf Petersen gick hon ut på terassen. Där stod en drygt manshög skulptur med en figur på var ände av en halvbåge. En skiss, tänkt för FN-huset i New York, fick hon veta.

-Det var som en uppenbarelse, säger hon nu och lyser av glädje vid minnet. Den kom inte från mig själv men fanns plötsligt där i mitt huvud. Jag såg skulpturen i full storlek, minst 20 meter hög, ute på en pir vid inloppet mot Stockholm, jag såg vattenstrålen genom bågen som fullbordade den ner i vattnet.

Och jag kände att detta måste bli något.

Tre år senare invigdes Carl Milles skulptur "Gud Fader på Himmelsbågen" på piren vid Nacka Strand. Milles elev och högra hand, 88-årige Marschall Fredericks utförde den och fick Nordstjärneorden av kung Carl Gustaf. Cilla Jahn får Svenska Dagbladets utmärkelse Årets Stockholmska för att med energi, envishet och entusiasm ha genomfört idén. Vi stämmer förstås träff vid ängeln Gabriels fötter ute på piren. Isen ligger tjock och slät runt om honom och bågens fäste där vi får tänka oss den gnistrande vattenstrålen ut mot Saltsjöns mäktiga massa av återfrusna isblock.

Här möts de fyra elementen, som i Cilla Jahns vision men i kung Bores scenografi: hårdfrusen jord, vinterblå himmel, djupfruset vatten och så luften, ljuset. Ett ungt par står och håller om varandra ute på piren, en äldre man rastar raskt sin hund på behörigt avstånd men med utsikt mot det sköna och ryggen mot Nacka Strands än så länge kompakta kontorsfasad. Ängeln Gabriel håller upp en stjärna i väntan på att Gud Fader behöver den där uppe.

-Den som inte giller änglar kan se Gabriel som hantlangaren och Gud Fader som symbolen för alla arbetare, kommenterar Cilla Jahn. Det förklarade jag för en som ringde och tyckte att Sverige var avkristnat och att den här skulpturen därför var olämplig.

Själv tycker jag att vi behöver mer änglar, mer som är positivt i tillvaron.

-Den här skulpturen och platsen utgör en positiv miljö av det slag jag vill åstadkomma. En del som står för sig själv men också är en del i en helhet som dagarna i ett liv med Nacka Strand, kontoren och bostäderna, med vattnet och med Djurgården och Kaknästornet mittemot. Vi talar med om det när vi flyttat oss in i värmen, till familjens konst- och musikfyllda 1980-talshus på en klippkant ovanför Skurusundet. Stolarna vi sitter på är 1700-talskopior, bordet 1600-talsinspirerat, kaffeservisen "Blå Blom" en klassiker och wienerbröden nygräddade från Statoil. Historia, stil, skönhet och praktisk vardag i Jahnsk blandning.

Stockholmskan som utnämnts till Årets minns förstås precis vad Milles åldrige elev och högra hand sade den där fredagseftermiddagen när hon ringde till honom i USA och lade fram sitt projekt: "Are you kidding?".

Men han tog utmaningen och satsade tre års arbete: "jag var skyldig min mästare detta".

Nu hade Cilla Jahn hittat skissen och platsen för skulpturen, beställare/finansiär (AP-fonderna) och det viktigaste - konstnären, som kunde utföra den omöjliga uppgiften.

Till Marschalls atelje i Detroit reste hon därefter många gånger under de tre åren tillsammans med områdets arkitekt och byggtekniskt ansvarige.

När den 88-årige konstnären själv kom över till invigningen i september 1995 var han mer än nöjd och hon som hade fått visionen mer än lycklig.

Den harmoniska bågen med ängeln Gabriel som Gud Faders hantlangare ute på piren är heller inte det enda som årets stockholmska har planerat och genomfört för oss som bor, verkar i eller besöker huvudstaden och dess närkommuner. Som konst- och kulturansvarig för HSB Stockholm sedan tio år har hon gjort idéprogram och fullföljt ett femtiotal projekt med konstnärlig utsmyckning av bostadsområden, kontorshus, centrum, inom- och utomhusmiljöer. Men Millesstatyn var förstås det största, högsta, tyngsta, mest komplicerade och dyraste.

Efter universitetsstudier och undervisning i konstvetenskap och arbete med olika kulturprojekt i Nacka fick Cilla Jahn fria händer av HSB för att planera och genomföra utsmyckningen i Jarlaberg i Nacka, ett lyckosamt projekt som följdes av många fler.

För 3,2 miljoner eller 0,32 procent av byggkostnaderna fick hon 67 konstverk av 15 konstnärer på gårdar och i trappuppgångar. Det ökade kanske månadshyran för de 1200 lägenheterna med fem kronor men konsten uppskattas och ingen har klottrat eller förstört sedan de första hyresgästerna flyttade in för tio år sedan. Andra projekt som Cilla Jahn ansvarat för under åren omfattar Nacka centrum, med bl.a. Edvin Öhrström och Torsten Renqvist, bostadsområdet Holmviksskogen på Värmdö med bl.a. Karin Björkqvist, Lisa Larsson och Olle Nyman och Upplands Bro kommunalhus med Carl-Fredik Reuterswärds bronsgris "La culture, c'est moi".

Själv gläder sig Cilla Jahn särskilt åt utsmyckningen av Bofills båge på Söder och visar med locket till blåblom-sockerskålen som modell hur hon tänkte och genomförde ideérna i valven och på gården inom ramen för vad det fick kosta och i tid för invigningen.

Nu välkomnar Peter Lindes Harlekin och Colombine i östra entrévalvet och på gården trivs Aline Magnussons husdjur i brons, dagligen klappade av barn som passerar.

I augusti 1995 ordnade Cilla Jahn två konserter i Stadshuset till sin far kompositören Gösta Jahns 100-årsminne. Några veckor senare invigdes "Gud Fader på Himmelsbågen" av kungen och Hertha Hillfons lilla trumslagare i PUB-entren kom på plats.

Ett kort tag kändes det som som allt var klart. Men nu är nya projekt i gång, bl.a. för HSB i S:t Erik på Kungsholmen och för det egna företaget Artline kring Globen City, ett nytt polishus och "andra spännande områden".

Under kulturhuvudstadsåret håller Cilla Jahn bl.a. på med ett förslag till en fem kilometer lång skulpturutställning på Sveavägen, där alla professionella skulptörer i Sverige inbjuds att medverka.Vi måste ta tillvara det goda och vackra i tillvaron och lyfta fram det, säger årets stockholmska. "För mycket av det goda tycker jag är lagom". Det brukar konstnären Olle Nyman säga och så tycker jag också. Många måste få hjälp, få ta del av konst och kultur, få njuta - och ha roligt.

Själv tar hon sig några minuter om mornarna, går ut på balkongen och ser ut över Skurusundet. För ett lågmält samtal med sin skyddsängel, stannar upp ett tag och hämtar kraft.

Sedan blir det full rulle, besök hos konstnärer, diskussioner inför Stockholms OS-satsning, föredrag inför en rad bostadsrättsordförande om värdet av konsten i miljön och hur detta att se något vackert påverkar människor fysiskt och psykiskt.

På kvällen något helt annat: Boo IF:s 81:or har match på Stortorps IP och familjens bil fylls av spelare och hockeyutrustning. För ett par år sedan var Cilla lagledare, nu bistår hon med transporter, entusiasm och hejaramsor.

-Det är roligt att ställa upp, tycker hon, har alltid gjort så och ger "en fantastisk mamma och en make som ställer upp" äran för att hon fått tid och ork för så mycket. För kulturprojekten men också för Hem och Skola, Boo Kapellkör, Kajsa och Olle Nymans stiftelse och vänförening, för grannar och vänner.

Kulturen sprider Årets stockholmska också var hon kan; tidningsbud och sophämtare fick var sin diktsamling i julklapp.

Artikeln är författad av Anna Lena Wik-Thorsell och var införd i Svenska Dagbladet den 4 mars 1996.